Studenten tas i baltic hallen. fina mössor och fina skor och klänningar. allt är perfekt.
förutom det faktum att vi måste vandra upp och ner för en jävla lång och jobbig trappa. men men vi får ju våra mössor och betyg för vår insats med trappan och inte är det så tokigt inte!
Igår var jag på cruise med Jennie, Niklas och Mike. Vi körde stan och ragga lite på pissberget, inget märkvärdigt. vi åt skit mat, ingen nyhet. Niklas körde nästan ihjäl oss men vi överlevde just och just. Vi kolla lite tv hos Jennie och var väldigt fästa vid jultomten på tv:n, speciellt Jennie och Niklas. Jag och Mike försökte lära niklas finska, det gick ju sådär, mest gissningar.
Det är nästan så att man skulle vilja hålla ett tal i morgon på dimessionen(stavning?) nästan.
Men jag skulle bara pissa ner mig av nervositeten och jag vill i allafall inte gå runt med en blöt klänning sen resten av dagen, nog för att den kanske hinner torka medans vi cruisar runt med röde orm på stan och skriker "För vi har tagit studenten" Det är så det ska gå till.
Berätta om hur lyckliga dessa 3 år har varit, för det har det. Det har gått snabbt, rysligt snabbt så man knappt hängt med i vissa stunder. Men framför allt nämnas det som många,många kommer minnas från "min" vänkrets. Det som en viss Henriksson lyckades med en svenska timme. Den som vet vad jag talar om, det glömmer vi aldrig, aldrig!
Inte glömmer vi helelr när vi spela rugby mot 3:ans killar när vi gick i 2:an. Inte heller alla dagar vid "vårt" bord. som nu inte längre kommer vara vårt, för vi måste ge det till våra efterträdare, Ett stort tack till Lasse som stod ut med oss så tätt inpå. TACK!
Som sagt det finns en massa minnen. Men i morgon är det ändå dags. ett avslutat kapitel och alla får börja på ett nytt. Och i morgon får vi se om vi klarar oss utan att börja skratta under cermonin. för en sak ska ni veta. Gustafsson, Hagman och Henriksson som står och väntar på något som tycks gå alldeles för långsamt, DET är ingen bra kombination. det märkte vi på övningen idag.
"ta små myrsteg med magen mot publiken"
Klart som korvspad att linda tar små mysteg, det är hon ju bäst på. INGEN gör det som hon!
Vill ni lära er hur man ska gå på en student cermoni när ni ska ta emot mössan, kontakta linda, hon kan sin sak. ;)
Och inte heller klara vi oss dryga 2 timmar utan att få ont i fötterna. Man får alltid ont. kanske inte i fötterna. men på andra ställen. det är sånt man minns.
Stolt när jag ser min mössa om några år kommer jag komma ihåg
" Det var den dagen som vi fick så jäkla ont i fötterna efter bara 1 1/2 timme" Vi kanske kan ses som klena som får ont, men icke vi är starka.
Starkare än vad vi själva kanske tror ibland.
<3
